Amiralitetskyrkan Ulrica Pia

 Amiralitetskyrkan Ulrica Pia

Amiralitetskyrkan är en ”stenkyrka byggd av trä”. Kyrkan är Karlskronas första och är egentligen ett provisorium som skulle ersatts av en stenkyrka. Byggnaden är en del av världsarvet och är kanske mest känd för den mansstora fattigbössan Rosenbom.

 

Ulrica Pias läge och träkonstruktion tyder på att kyrkan var tänkt att vara en tillfällig lösning i väntan på att man skulle uppföra en stenkyrka vid Amiralitetstorget. Man vet inte säkert vem som ritat kyrkan, men tror att Erik Dahlberg kan vara arkitekten.

 

Målades gul för att se ut som sten

Grundplanen är ett kvadratiskt mittskepp och har fyra längre sidoarmar. Taket bärs upp av fyra pelare som tvingas samman av fyra bjälkar. Timret som kyrkan är byggd av har forslats till Sverige från Riga. Under 1800-talet, när man insåg att det inte skulle vara möjligt att ersätta Ulrica Pia med den stenkyrka som man planerat, målades kyrkan gul för att den skulle se ut som en stenkyrka. Idag är Ulrica Pia rödmålad igen.

 

Kyrkan och de marina förbanden

Kungliga Karlskrona Amiralitetsförsamling har kvar banden till de marina förbanden i staden. Församlingens kyrkklockor är upphängda i Klockstapeln vid Amiralitetstorget och sedan 1986 även i kyrkans lanterin. Klockstapeln var från början örlogsvarvets vällingklocka och en del av F.H. af Chapmans ambition att effektivisera arbetet genom att bland annat mäta arbetarnas tid.

 

Fattigbössa med märklig historia

Utanför kyrkan står gubben Rosenbom. Den märkliga fattigbössan utanför Ulrica Pia har en egen historia. Rosenbom och hans stora familj tillhörde de första bebyggarna på Trossö. Förhållandena var svåra och när Rosenbom fick malaria blev han så svag och skröplig att han fick avsked från varvet. Efter några år som tiggare fick Rosenbom arbete som sprängledare och tillsyningsman. För sitt arbete fick han ingen lön, bara borgmästarens tillstånd att uppbära allmosor vid de gator där man arbetade.

 

Vid varje nytt år fick Rosenbom också gå en extra omgång och ta emot allmosor bland borgarna. Under nyttårsgången 1717 bjöds det på supar i de hus Rosenbom besökte. Både tiggarpåsen och Rosenbom var fulla. Hos kapten Lagerbielke tappade Rosenbom sin hatt när han skulle göra sin tackbugning. Lagerbielke skrattade och sa: "Vill man ha tack av Rosenbom får man allt själv lyfta på hans hatt".

 

Galjonsbildhuggare Kolbes samvete

Rosenbom tyckte att det var lustigt och upprepade Lagerbielkes ramsa när han kom till galjonsbildhuggare Kolbes hus. Här togs inte skämtet väl emot. Kolbe blev istället ursinnig och slog till Rosenbom innan han kastade ut honom i en snödriva.

 

Strax därefter fick Kolbe dåligt samvete och börjar leta efter Rosenbom. När Rosenbom får syn på Kolbe blir han rädd för att få mera stryk och gömmer sig vid Amiralitetskyrkan. Bland de första som kom till nyårsottan på morgonen var Kolbe och hans hustru. Historien berättar att det blir de som hittar Matts Rosenbom, stelfrusen och död med hatten nedtryckt i pannan och med armen utsträckt mot kyrkväggen. Några månader senare får kyrkorådet en ny fattigbössa, slående lik Rosenbom, skuren av Kolbe. Det märkliga med bössan är att man måste lyfta på gubbens hatt för att kunna stoppa ner pengar i den.

Fortifikationsverket

Telefon: 010-44 44 000

Vi använder kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Läs mer
Jag förstår