Världsarvet Karlskrona

Karlskrona grundades 1680 för att bli södra Sveriges främsta flottbas och här finns några av Fortifikationsverkets äldsta byggnader. Genom sina imponerande skeppsbyggen och stadsplanering kom staden att bli en europeisk pärla. 1998 skrevs Örlogsstaden Karlskrona in på Unescos världsarvslista och blev Sveriges nionde världsarv.

Karlskrona är beläget på en ögrupp och grundades 1680 av kung Karl XI som en ny bas för Sveriges flotta. De skickligaste arkitekterna i Sverige engagerades för att förverkliga kungens vision, bland annat fästningsarkitekten och fortifikatören Erik Dahlberg.

Att den marina staden blev ett världsarv är inte på grund av en specifik byggnad, utan på grund av örlogsstaden i sin helhet. Med en barock prägel och ett rutnätssystem byggdes den med alla nödvändiga funktioner på samma plats; marinbas, militära befästningar, varv, civil stad med handel och administration, förnödenhetsområden och bostadsområden för olika samhällsgrupper.

Stadens utveckling inom skeppsbyggeri, arkitektur, och stadsplanering väckte uppmärksamhet i hela Europa under 1700-talet och gjorde Karlskrona till det militärindustriella centrumet för Östersjöområdet under mer än 100 år. Karlskrona har fortsatt användas som en örlogsbas och skeppsvarv sedan starten och har anpassats och utvecklats genom tiderna.

Vi förvaltar kärnan i världsarvet

Inom världsarvet Karlskrona Örlogsstad är Fortifikationsverket en av de största fastighetsförvaltarna. Vi har närmare 100 byggnader och anläggningar inom marinbasen, på Kungsholms fort och på öarna runt omkring, som klassas som byggnadsminnen.

Bland de bevarade skatterna finns bland annat Kungsholms fort, Wasaskjulet, Repslagarbanan och Amiralitetskyrkan.